Tyresös nya gymnasium

Hem » 2014

Årsarkiv: 2014

Tyresö gymnasiums Frisörer och Stylister matchar arbetsmarknaden, och mer därtill.

EU-kommissionen har initierat en diskussion med samtliga medlemsländer i syfte att matcha gymnasial- och eftergymnasial utbildning med de kunskaper, förmågor och kompetenser som arbetsmarknaden efterfrågar. Runt om i Europa utbildas, idag, unga människor för arbetslöshet. Det är ett resursslöseri av humankapital och fullständigt ohållbart utifrån ett makroekonomiskt perspektiv.

En central strategi för att råda bot på problemet är EU:s åtta nyckelkompetenser. En strategi som syftar till att kvalitetssäkra utbildningar, men också ett verktyg för varje individ att kunna visa vad man verkligen kan. Utbildningsbeviset, diplomet, examensbetyget tenderar att tala om vad du gjort, och med vilken kvalitet, men sällan vad du verkligen kan. Och det är egentligen sistnämnda som intresserar arbetsgivarna mest.

Inom frisörbranschen har man på kort tid gått från ett överskott av frisörer till underskott. Utbildningsanordnare har dragit öronen åt sig då signalerna larmat överhettning och brist på framtida arbetsplatser. Nu pekar dock trenden i motsatt riktning. Det kommer att behövas fler frisörer och det kommer att behövas arbetskraft med ett entreprenöriellt förhållningssätt i grunden, kombinerat med kompetens inom färg, form, bildspråk och andra kommunikativa uttrycksformer.

Våra frisörer och stylister utbildas mot anställningsbarhet. För frisörerna handlar det bl.a. om att erövra sitt gesällbrev. Stylisterna får självklart fördjupa sig inom mode, estetik och design. Men också fotografering, fotobearbetning, web, illustration i syfte att bli duktiga kommunikatörer med kompetens att arbeta inom yrken i gränslandet mellan handel, reklam och eventindustri.

Anställningsbarhet är ett centralt mål för alla oss som anordnar yrkesförberedande utbildningar. Men vi får inte, och ska knappast heller tänka ”anställningsbarhet” i termer av att våra nittonåringar ska stanna kvar i ett och samma yrke resten av livet. Den första anställningen kanske bara är ett första steg in i ett yrkesliv där du kommer att arbeta inom ett antal olika branscher. Våra frisörer och stylister kommer att vara yrkeskompetenta, med ett vidhäftat mervärde i form av en rad olika kompetenser och förmågor. De har under sin utbildning tränats i att ta initiativ, lösa problem, genomföra diverse projekt i olika omfattning. De kommer att ha utvecklat sina sociala förmågor i kontexter präglade av mångfald och olika kulturyttringar. De kommer att vara digitalt kompetenta med en högt utvecklad förmåga att kommunicera i ord och bild. De är anställningsbara, eller redo att starta egen verksamhet. Men framför allt: Efter tre år på Tyresö gymnasium kommer de att stå raka i ryggen, med god självkännedom och självkänsla, med en obruten nyfikenhet på vad framtiden har att erbjuda. De kommer att personligen representera ett varumärke med ett mervärde bortom examina och diplom.

Mattias Odhner Larsson, rektor

Ömsesidighet är nyckeln

När Gustav Fridolin tillträdde som utbildningsminister lovade han upplevelse av förändring inom hundra dagar. Nu har jag själv passerat mina första hundra dagar som rektor på Tyresö Gymnasium. Vad förändringen i vårt fall består i, överlåter jag åt andra att kommentera.

Jag har arbetat som rektor på olika gymnasieskolor sedan 2002. Och om vi skulle låta tidningsrubriker stå för historieskrivningen av svensk skola för perioden 2002-14 skulle vi lätt få uppfattningen av att vi stått på katastrofens rand, i fritt fall på väg mot apokalypsen. Syndabockar har eftersökts i alla led. Rektors ledarskap, lärarnas kompetens, politikers reformiver, föräldrars förmåga att uppfostra, elevernas kunskapsnivå och attityd o.s.v., o.s.v. Vi som arbetar i skolan har hört det förut, vi känner igen argumenten. Vi vet att katastrofrubriker och snabba politiska reaktioner på en upphetsad opinion, där vi i varje bisats skriker ”PISA”, inte leder till någon förändring i sig. Vi vet detta.

Tonen på debatten är fortfarande uppskruvad, men det pågår ett arbete bakom. Om vi istället skulle anlägga ett ensidigt optimistisk perspektiv på svensk skola behöver vi bara lyfta det arbete som redan görs. Så här väljer jag att beskriva åren som flytt: 2002 stod vi inte ens i farstun till den digitala revolutionen. Idag är det fullt möjligt för våra elever att synliggöra sitt lärande, sitt skapande, sitt tänkande för en gränslöst stor publik. Den digitala tekniken möjliggör för våra elever att bli producenter av kunskap istället för konsumenter, och återskapare, av redan känd fakta.

Genom tekniken kan vi idag kommunicera och konversera med såväl hög, som låg. Fjortonåriga Signe, från Södertälje, drog iväg ett mejl till nytillträdde statsministern och fick göra prao som just statsminister. Det var säkert fullt möjligt att få göra prao som statsminister redan under den analoga tiden, men idag har vi regeringschefen endast ett par tangenttryckningar bort. Ungarna har förstått och omfamnat idén om att världen har krympt. Idag 2014, talar vi och lever inkludering. Vi har accepterat att gruppen inte längre är subjektet. Varje individ möts utifrån individens unika förutsättningar. Vi förstår att varje unge som får lyckas i skolan är en investering för framtiden. Och även om vi inte har en kristallkula som talar om hur vi ska förbereda våra barn och ungdomar för just framtiden så hindrar det oss inte från att göra vårt allra bästa. På ett individuellt plan har vi en formativ ansats, vi arbetar språkutvecklande i varje ämne och vi utformar strategier för att eleverna tar till sig entreprenörskapet som ett förhållningssätt.

Vi i skolan är passionerat engagerade för att varje elev ska få utvecklas, i sin kunskapsutveckling och i sina förmågor, så långt det bara är möjligt. Vi går bortom att prata engagemang till att varje dag visa detta i vårt beteende, i våra höga förväntningar. Vi går före genom att alltid leva efter ömsesidighet. Inget lärande sker utan ömsesidighet mellan elev och lärare. Vi visar engagemang och ger bekräftelse i samtalet, i nyfikenheten. Relationen bär lärandet i utbildningssystemet.

”När vi fostrar utan att vara förebilder för det vi fostrar till skapar vi objekt och varenda unge protesterar mot den distansen.” – @Korlingsord –

Mattias Odhner Larsson, rektor

 

”It’s complicated, but it isn’t rocket science”

Citatet anspelar på skolutveckling och jag har lånat det av Trevor Dolan, som hastigt, och tragiskt, avled härom året. Han kom under sin korta akademiska karriär att identifieras som skolans främste försvarare. Där somliga gjort karriär på att svartmåla skolan, och lärarnas professionella utövande, kontrade Trevor med att skilja på vad vi faktiskt vet, och vad som enbart handlar om åsikter och allmänt tyckande. I sitt forskningsarbete sökte han att identifiera lärandets framgångsfaktorer och vad som är gemensamt för framgångsrika skolor, nationellt och internationellt. Fyra faktorer är gemensamma för de skolor som lyckas väl:

  • Rektors ledarskap. Ett synligt pedagogiskt ledarskap med utgångspunkt i en vision som rektor själv äger, kommunicerar och lever. Ledarskapet ska synas i fötterna lika mycket som i orden. Ledarskapet utövas fysiskt i korridorer, klassrum och övriga ytor där elever och lärare befinner sig.
  • Höga förväntningar. Förväntningarna uttrycker vi i vårt beteende. Med utgångspunkt i: En människosyn som utgår ifrån att alla vill lyckas. En värdegrund som säger att alla kan lyckas. Och ett uppdrag som inte viker från att alla ska lyckas.
  • Formativ bedömning. Smarta, tidseffektiva, utvärderingar som ger läraren en indikation på om undervisningen är effektiv och som möjliggör en nödvändig dialog mellan lärare och elev, kring var eleven befinner sig och vad som behöver göras för att nå uppsatta mål.
  • Lärarsamverkan. Lärare utvecklas i samverkan med andra lärare. Eller enklare uttryckt, lärare lär lärare.

I ett utvecklingsarbete bär vi med oss våra individuella ryggsäckar av erfarenhet och kunskap. Vi måste vara tålmodiga när vi i mötet benämner och identifierar gemensamma förbättrings- och utvecklingsområden. Ett gemensamt språk tar tid att utveckla. En genväg är dock att göra saker ihop. Att samlas kring ett ”hur” som är direkt applicerbart på yrkesvardagen. Under kommande två veckor kommer vi att ta ett grepp runt framgångsfaktor 3 och 4. Det kommer att utmana vår kreativitet och vårt mod, men det kommer att bli bra. ”It’s complicated, but it isn’t rocket science.”

Mattias Odhner Larsson, rektor

Omstart för samhällsvetenskapsprogrammet i Tyresö

Vad associerar vi till nationellt högskoleförberedande program i svensk gymnasieskola? Det beror säkert på vem du frågar, men vi har ett antal skolreformer i ryggen som definitivt färgar vår uppfattning och våra förväntningar. Meritvärdesreformen syftade till att få fler elever att vilja läsa mer matematik och moderna språk. Genom att t.ex. läsa mer matematik än vad din önskade universitetsutbildning har som grundkrav så premieras du i ditt totala meritvärde. Med gy11-reformen plockades också estetisk verksamhet, som obligatorisk kurs, ur studieplanerna för de högskoleförberedande utbildningarna.

En konsekvens är att gymnasieelever resonerar i taktiska termer där de har möjlighet att välja efter lust och motivation. I sitt individuella val, och i sina programfördjupningar väljer man kurser som ger högre meritvärde framför kurser som man egentligen önskar att läsa. Kanske kurser som man behöver läsa. Kurser med utgångspunkt i skapande, estetik och kreativitet. Vi som arbetar med ungdomar vet av erfarenhet att det är ytterst nödvändigt att förena det vetenskapliga hantverket med estetik och humaniora. När vi  arbetar med ”andra” uttrycksformer, och med andra perspektiv har individen en möjlighet att uttrycka sin hela, och fulla potential. Sistnämnda har man också sedan länge insett i den akademiska världen, och inom näringslivet.

Så hur ska vi tänka? Och vad ska vi göra? I Skolverkets kommentarer till examensmålen, avseende samhällsvetenskapsprogrammet, används en bred pensel. ”Examensmålen betonar att frågor om demokrati, kommunikation, etik, genus, och miljö ska behandlas. Även andra samhällsfrågor och olika samhällsvetenskapliga begrepp såsom integration, segregation och etnicitet kan tas upp ur ett lokalt, nationellt, europeiskt och globalt perspektiv.” Vidare i kommentarmaterialet betonar förståelsen av hållbarhet i Sverige och världen i övrigt. Att programmets breda karaktär kan bidra till att eleverna utvecklar ett tvärvetenskapligt förhållningssätt. ”Kommunikation och modern medie- och informationsteknik betonas i examensmålen och är viktigt för hela utbildningen.” eleverna ska vidare ”ges möjligheter att utveckla färdigheter i att kommunicera om och presentera sina kunskaper, bland annat med hjälp av digitala verktyg och medier. Det ställer krav på att arbetssätt som inkluderar detta ingår i utbildningen, och att olika typer av relevanta verktyg är tillgängliga för eleverna.”

Entreprenörskap ska ingå som ett pedagogiskt förhållningssätt där ledorden är: ”samarbetsförmåga, kreativitet, självständighet, ansvarstagande och förmåga att se möjligheter, ta initiativ och omsätta idéer i praktisk handling”. Man betonar här möjligheten att se världen som klassrum och där ideella organisationer, näringsliv, högskolor och universitet utgör naturliga samarbetspartners.

Utifrån Skolverkets kommentarer gör jag ett antal reflektioner. Här följer några:

  • En samhällsvetare är idag inte en passiv konsument av kunskap bakom den stängda klassrumsdörren. En samhällsvetare har världen som arbetsfält. Vetenskaplig medvetenhet och källkritisk kompetens utgör fundament. Men eleven formulerar och utreder, självständigt, olika frågeställningar, samt producerar och kommunicerar sina resultat med hjälp av olika digitala verktyg.
  • Skolan måste se sin roll i att erbjuda möten med andra miljöer och människor än själva skolkontexten. Detta innebär att hållbarhetsfrågor t.ex. kan studeras utifrån en urban indisk kontext på samma sätt som hos renskötande samer på nordkalotten. Vi behöver erbjuda möjligheter till observationer och fältstudier i miljöer där de samhällsvetenskapliga perspektiven är själva kontexten. I Indien, på fjället, på tidningsredaktioner, i politiken, på myndigheter etc.
  • Delaktighet, inflytande, kreativitet och problemlösning måste gå bortom ”tungans bekännelse”. Elever som har verktyg att visa på måluppfyllelse kan också ge tydlig och konkret input i hur vi genomför olika typer av arbetsmoment. Från planering, via genomförande och fram till utvärdering.
  • Resultaten av elevernas arbeten måste vara transparenta, digitala och därmed vår verksamhets ansikte utåt. När mottagarna av resultaten är fler än klassen och läraren ökar också insatsen och motivationen.
  • Skolan måste vara aktiv i att bjuda in sociala entreprenörer, representanter för en mångfald av samhällsvetenskapliga yrken, högre utbildning, inspiratörer och förebilder. Nästa utbildningssteg behöver levandegöras och konkretiseras.
  • Vi behöver anpassa hela organisationen för att elever befinner sig utomlands, på fältstudier hos någon på regeringskansliet, på en tidningsredaktion etc. Det ställer krav på schema, samarbete, vilja och mod.
  • Vi behöver erbjuda adekvata, digitala verktyg. Det handlar om allt från hårdvara till den totala lärmiljön.

Till hösten kommer eleverna på samhällsprogrammet i Tyresö att associera sin utbildning till gedigna ämneskunskaper, kreativitet, initiativförmåga, skapande och delaktighet. Vi kommer att utbilda aktiva elever som producerar och bidrar till allas vidare lärande. Fortsätt att följa oss på vår resa!

Mattias Odhner Larsson, rektor

Om eleven, på en skola som vill ligga i framkant av svensk skolutveckling

Om vi lyfter blicken över att vara förberedd för högre studier, alt. anställningsbar, vad vet vi egentligen om det framtida samhälle vi utbildar för? Ja, vi vet att all utveckling sker i en allt mer accelererande takt. Befolkningsökning, enorm ekonomisk tillväxt i andra delar av världen än Europa och Nordamerika. Rörlighet, migration, som ett resultat av ekonomisk stagnation, krig och konflikter. Ingen nation kan jämföra sig med Facebook i antalet ”invånare”, svenska barn kopplar upp från 4 års ålder och debuterar i nätverk där de söker likasinnade, får kontakt och förenar sin digitala identitet med sitt eget jag. En enskild individ kan via en tweet skapa en starkare politisk opinion än riksdagspartiernas avlönade ”spinndoktorer”. Finns det någon som överhuvudtaget vågar gissa hur snabbt och genomgripande digitaliseringen kontinuerligt uppdaterar den värld vi för tjugo år sedan ansåg oss intellektuellt kunna greppa och beskriva?

Så, utvecklingen är global. Den sker i en takt som inte går att överblicka. Och motreaktionen kommer i form av att de som inte känner att de är en del av denna utveckling, de som upplever sig förbisedda, de som inte har verktyg att förstå, och själv hantera, det som händer, de längtar tillbaka till den mytiska urtiden. De söker förutsägbarhet, enkelhet och trygghet och de hittar detta i idéer som identifierar syndabockar. Vi och ”dom”, där ”dom” är orsaken till en värld vars förändringstakt verkar obegriplig och hotfull.

En skola som gör anspråk på att ligga i framkant utbildar elever förberedda för en värld vi ännu inte kan förutse.

Skolan ska vara organiserad så att samtliga barn och ungdomar aktivt bidrar till sitt eget, och sina kamraters lärande. Jag vill sätta ett mentalt utropstecken efter ”och”. Genom åren har jag själv fastnat i enskilda transaktioner med enskilda elever. I egenskap av lärare har jag formulerat vad eleven ska göra, hur den ska visa upp sina nya kunskaper, och hur jag tänker kring bedömningen. Därefter har eleven, oftast, levererat vad vi kommit överens om. Elevens lärande/utvecklande av förmågor och färdigheter har överförts i form av ett skriftligt prov, en uppsats eller rapport. Därefter har jag gjort en bedömning. Kommenterat och fört tillbaka min förståelse av vad eleven visat. Bra så, eller?

Tänk om elevens lärandeprocess synliggjorts för klasskamraterna. Tänk om elevens arbete blev ett, av många fler, perspektiv i en grupps gemensamma strävan efter förståelse. Tänk om den enskilde elevens fråga blev utgångspunkt för hela klassens vidare arbete. Tänk om varje elev gick till skolan med en känsla, och insikt, om att det är oerhört viktigt att jag är i skolan, att jag deltar i undervisningen. Inte bara för ”min” egen skull, utan också för hela klassen. Om jag är borta, då saknas mina erfarenheter, tankar, reflektioner och analyser. Då lär sig mina kamrater mindre. Kvalitén försämras.

När vi bäddar för ett lärande där eleven är subjektet. Där utgångspunkten är elevens erfarenheter, färdigheter, vilja och motivation. Där varje perspektiv bidrar till en ökad gemensam förståelse. I det ögonblicket får vi elever som vill bidra, som vill vara i skolan. Där motivationen ligger i undervisningen och lärandet, inte i externa belöningar i form av betyg och fortsatt studiestöd från CSN.

Utopiskt? Nej, inte enligt min mening. Varje lärare älskar att undervisa. Att tillsammans med elever utbyta tankar och reflektioner, att tillsammans befinna sig i ett kreativt flow där alla bidrar. Det är ofta en drivkraft starkare än andra.

Att gilla olika handlar inte om att vara flexibel när förutsättningarna som elever erbjuder avviker från ett slags tänkt skolnorm. Att gilla olika handlar om en nyfikenhet och respekt för vad varje elev tar med sig till skolan. Att gilla olika handlar om lärmiljöer där dessa olikheter alltid är utgångspunkt och där alla har en naturlig plats.

Barnet som börjar sin utbildningsresa i förskoleklass och som får uppleva att ”din plats är här hos oss i skolan”. Vi är jättenyfikna på hur du tänker, vad du varit med om, vad som du anser vara riktigt roligt/intressant/motiverande? Här får du känna att du är duktig, att du ser din egen utveckling, att du respekteras för den du är. Det barnet kommer inte att uppleva sig förbigången och kommer inte heller att vända sig till grupper som pekar finger åt ”dom”, de annorlunda. Den individen har förstått sin betydelse för ett ”VI”.

Mattias Odhner Larsson, rektor

Vi hade en studiedag där vi placerade oss själva i framkant av svensk skolutveckling

Förra veckan samlades vi, hela personalen på Tyresö Gymnasium. Förstelärarna hade dukat upp agendan och tillsammans tog vi oss an uppgiften att förstå och konkretisera delar av vår gemensamma vision för Tyresö Nya Gymnasium. Vi skulle besvara följande tre frågor:

1)     Vad innebär det att ligga i framkant av svensk skolutveckling?

2)     På vilket sätt har vi själva bidragit till de goda resultaten på Tyresö Gymnasium?

3)     Vilka är våra utvecklingsbehov?

Vi arbetade i tretton tvärgrupper med representanter från tio nationella program och självklart är det en oöverstiglig uppgift att sammanfatta allt som sades. Men här följer några röster om att ”ligga i framkant av svensk skolutveckling:

”Vi måste ha fokus på vår skolkultur, där vi eftersträvar dynamik och där vi delar med oss av vårt eget lärande.”

”Vi behöver göra modiga val där styrdokument och centralt innehåll bara är en variabel. Vi behöver våga göra det vi verkligen tror på.”

”Att vara i framkant betyder olika saker beroende på perspektiv, vetenskapligt, personligt och gemensamt skolutvecklande. Det kollegiala lärandet är en nyckel och vi måste börja med att lyssna, ta del av kollegors erfarenheter, samt dela med oss.”

”APL fungerar bra, men vi behöver vidga med en internationell utblick. Och vi behöver utveckla våra strategier för att få branschen att vilja vara hos oss, att samarbeta, inte bara ta emot våra praktikanter.”

”Våra elever är beroende av att vi har en beredskap och en stor verktygslåda av pedagogiska och metodiska verktyg som vi snabbt kan applicera på alla de olika förutsättningar vi har att arbeta med.”

”Vi ska inspireras av goda, lärandeexempel från andra skolor och verksamheter, men framför allt ska vi hitta en egen väg. Vi ska gå i bräschen, inte fånga upp.”

”Vi utgår ifrån att eleven vill, kan och ska lyckas.”

Idrottslärare Stefan menade att vi inte får fastna i tekniska formuleringar. Det handlar framför allt om vårt eget förhållningssätt, att inte fastna i ett evigt problemältande, vilket vi, i skolan, tenderar att hamna i. Han jämförde hur han arbetar som hockeytränare med lagdynamiken och tog hjälp av VM-bolaget för att illustrera hur han tänkte en skola i framkant.

Vinnaren är alltid en del av resultatet.

Förloraren är alltid en del av problemet.

En vinnare har alltid en lösning.

En förlorare har alltid en ursäkt.

Vinnaren säger: ”Låt mig göra det här för dig”.

Förloraren säger: ”Det här är inte mitt jobb”.

Vinnaren ser en lösning på varje problem.

Förloraren ser ett problem i varje lösning.

Vinnare säger: ”Det är svårt, men det är möjligt”.

Förloraren säger: ”Det är kanske möjligt, men det är för svårt”.

Andra frågan handlade om att borra i vilka våra egna framgångsfaktorer är. Det vill säga på vilket sätt har vi själva bidragit till de goda resultaten på Tyresö Gymnasium?

Här framstod en tydlig röd tråd hos samtliga tretton tvärgrupper. Ingen fungerande undervisning utan fungerande relationer till våra skolungdomar. Vi gillar olika och erkänner att förutsättningarna alltid är olika och föränderliga. Vårt engagemang visar vi genom vår flexibilitet och förmåga att bädda för lärande på olika sätt. Tid med elever är en central faktor och självklart ett aktivt och fördjupat mentorskap där våra höga förväntningar alltid är utgångspunkt.

Dagen präglades av hög energi, och diskussioner som aldrig ville ta slut. Jag, som rektor, är glad över att få vara medbjuden på denna resa. Vi har redan nu en hög svansföring där vår professionalitet uttrycks i engagemang och nyfikenhet och jag ser redan fram emot nästa tillfälle där vi växlar kompetens och erfarenheter med varandra.

Vad vi, avslutningsvis, sa om våra utvecklingsbehov? Följ med här på bloggen så får ni veta!

Mattias Odhner Larsson, rektor

Att leva skolans värdegrund är att ta ställning

Vi som arbetar i skolan måste i ord och handling ”gilla olika”. En ung människa som i sin skolvardag upplever respekt för sin person, oavsett kön, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, sexuell läggning, eller eventuell funktionsnedsättning har möjlighet att fokusera på lärande.

Framgångsrikt lärande börjar där en människa upplever att dennes utveckling är utgångspunkt för hur vi prioriterar tid och organiserar undervisningen.

Kreativitet kommer ur samarbete, möten med nya människor.  Situationer där kontexten, initialt, upplevs annorlunda och främmande, men där du alltid landar i ett nytt lärande.

Motivation kommer ur att du förstår var du befinner dig, vart du ska och vad du behöver göra för att ta dig dit. Motivationen förstärks ytterligare när vi som arbetar i skolan höjer förväntningarna ytterligare.

Valrörelsen 2014 har kraftigt präglats av när vi ska sätta betyg, gruppstorlekar, omdömen på uppförande och huruvida det är ok att släppa in fascister i våra skolor, eller inte. Jag vill hävda att värdegrundsarbetet, när det lever, vaccinerar mot rädslor, fördomar och endimensionell förståelse av olikheter och förutsättningar.

Delaktighet, påverkan, inflytande och en upplevelse av att jag varje dag bidrar till mitt eget, och andras, lärande bygger självkänsla. Om vi kan förmå oss att leva den svenska skolans värdegrund, då behöver vi inte oroa oss för att kommande generationer kommer att lockas av populistisk retorik och främlingsfientlighet.

 

Mattias Odhner Larsson, rektor