Tyresös nya gymnasium

Hem » 2014 » september

Månadsarkiv: september 2014

Om eleven, på en skola som vill ligga i framkant av svensk skolutveckling

Om vi lyfter blicken över att vara förberedd för högre studier, alt. anställningsbar, vad vet vi egentligen om det framtida samhälle vi utbildar för? Ja, vi vet att all utveckling sker i en allt mer accelererande takt. Befolkningsökning, enorm ekonomisk tillväxt i andra delar av världen än Europa och Nordamerika. Rörlighet, migration, som ett resultat av ekonomisk stagnation, krig och konflikter. Ingen nation kan jämföra sig med Facebook i antalet ”invånare”, svenska barn kopplar upp från 4 års ålder och debuterar i nätverk där de söker likasinnade, får kontakt och förenar sin digitala identitet med sitt eget jag. En enskild individ kan via en tweet skapa en starkare politisk opinion än riksdagspartiernas avlönade ”spinndoktorer”. Finns det någon som överhuvudtaget vågar gissa hur snabbt och genomgripande digitaliseringen kontinuerligt uppdaterar den värld vi för tjugo år sedan ansåg oss intellektuellt kunna greppa och beskriva?

Så, utvecklingen är global. Den sker i en takt som inte går att överblicka. Och motreaktionen kommer i form av att de som inte känner att de är en del av denna utveckling, de som upplever sig förbisedda, de som inte har verktyg att förstå, och själv hantera, det som händer, de längtar tillbaka till den mytiska urtiden. De söker förutsägbarhet, enkelhet och trygghet och de hittar detta i idéer som identifierar syndabockar. Vi och ”dom”, där ”dom” är orsaken till en värld vars förändringstakt verkar obegriplig och hotfull.

En skola som gör anspråk på att ligga i framkant utbildar elever förberedda för en värld vi ännu inte kan förutse.

Skolan ska vara organiserad så att samtliga barn och ungdomar aktivt bidrar till sitt eget, och sina kamraters lärande. Jag vill sätta ett mentalt utropstecken efter ”och”. Genom åren har jag själv fastnat i enskilda transaktioner med enskilda elever. I egenskap av lärare har jag formulerat vad eleven ska göra, hur den ska visa upp sina nya kunskaper, och hur jag tänker kring bedömningen. Därefter har eleven, oftast, levererat vad vi kommit överens om. Elevens lärande/utvecklande av förmågor och färdigheter har överförts i form av ett skriftligt prov, en uppsats eller rapport. Därefter har jag gjort en bedömning. Kommenterat och fört tillbaka min förståelse av vad eleven visat. Bra så, eller?

Tänk om elevens lärandeprocess synliggjorts för klasskamraterna. Tänk om elevens arbete blev ett, av många fler, perspektiv i en grupps gemensamma strävan efter förståelse. Tänk om den enskilde elevens fråga blev utgångspunkt för hela klassens vidare arbete. Tänk om varje elev gick till skolan med en känsla, och insikt, om att det är oerhört viktigt att jag är i skolan, att jag deltar i undervisningen. Inte bara för ”min” egen skull, utan också för hela klassen. Om jag är borta, då saknas mina erfarenheter, tankar, reflektioner och analyser. Då lär sig mina kamrater mindre. Kvalitén försämras.

När vi bäddar för ett lärande där eleven är subjektet. Där utgångspunkten är elevens erfarenheter, färdigheter, vilja och motivation. Där varje perspektiv bidrar till en ökad gemensam förståelse. I det ögonblicket får vi elever som vill bidra, som vill vara i skolan. Där motivationen ligger i undervisningen och lärandet, inte i externa belöningar i form av betyg och fortsatt studiestöd från CSN.

Utopiskt? Nej, inte enligt min mening. Varje lärare älskar att undervisa. Att tillsammans med elever utbyta tankar och reflektioner, att tillsammans befinna sig i ett kreativt flow där alla bidrar. Det är ofta en drivkraft starkare än andra.

Att gilla olika handlar inte om att vara flexibel när förutsättningarna som elever erbjuder avviker från ett slags tänkt skolnorm. Att gilla olika handlar om en nyfikenhet och respekt för vad varje elev tar med sig till skolan. Att gilla olika handlar om lärmiljöer där dessa olikheter alltid är utgångspunkt och där alla har en naturlig plats.

Barnet som börjar sin utbildningsresa i förskoleklass och som får uppleva att ”din plats är här hos oss i skolan”. Vi är jättenyfikna på hur du tänker, vad du varit med om, vad som du anser vara riktigt roligt/intressant/motiverande? Här får du känna att du är duktig, att du ser din egen utveckling, att du respekteras för den du är. Det barnet kommer inte att uppleva sig förbigången och kommer inte heller att vända sig till grupper som pekar finger åt ”dom”, de annorlunda. Den individen har förstått sin betydelse för ett ”VI”.

Mattias Odhner Larsson, rektor

Vi hade en studiedag där vi placerade oss själva i framkant av svensk skolutveckling

Förra veckan samlades vi, hela personalen på Tyresö Gymnasium. Förstelärarna hade dukat upp agendan och tillsammans tog vi oss an uppgiften att förstå och konkretisera delar av vår gemensamma vision för Tyresö Nya Gymnasium. Vi skulle besvara följande tre frågor:

1)     Vad innebär det att ligga i framkant av svensk skolutveckling?

2)     På vilket sätt har vi själva bidragit till de goda resultaten på Tyresö Gymnasium?

3)     Vilka är våra utvecklingsbehov?

Vi arbetade i tretton tvärgrupper med representanter från tio nationella program och självklart är det en oöverstiglig uppgift att sammanfatta allt som sades. Men här följer några röster om att ”ligga i framkant av svensk skolutveckling:

”Vi måste ha fokus på vår skolkultur, där vi eftersträvar dynamik och där vi delar med oss av vårt eget lärande.”

”Vi behöver göra modiga val där styrdokument och centralt innehåll bara är en variabel. Vi behöver våga göra det vi verkligen tror på.”

”Att vara i framkant betyder olika saker beroende på perspektiv, vetenskapligt, personligt och gemensamt skolutvecklande. Det kollegiala lärandet är en nyckel och vi måste börja med att lyssna, ta del av kollegors erfarenheter, samt dela med oss.”

”APL fungerar bra, men vi behöver vidga med en internationell utblick. Och vi behöver utveckla våra strategier för att få branschen att vilja vara hos oss, att samarbeta, inte bara ta emot våra praktikanter.”

”Våra elever är beroende av att vi har en beredskap och en stor verktygslåda av pedagogiska och metodiska verktyg som vi snabbt kan applicera på alla de olika förutsättningar vi har att arbeta med.”

”Vi ska inspireras av goda, lärandeexempel från andra skolor och verksamheter, men framför allt ska vi hitta en egen väg. Vi ska gå i bräschen, inte fånga upp.”

”Vi utgår ifrån att eleven vill, kan och ska lyckas.”

Idrottslärare Stefan menade att vi inte får fastna i tekniska formuleringar. Det handlar framför allt om vårt eget förhållningssätt, att inte fastna i ett evigt problemältande, vilket vi, i skolan, tenderar att hamna i. Han jämförde hur han arbetar som hockeytränare med lagdynamiken och tog hjälp av VM-bolaget för att illustrera hur han tänkte en skola i framkant.

Vinnaren är alltid en del av resultatet.

Förloraren är alltid en del av problemet.

En vinnare har alltid en lösning.

En förlorare har alltid en ursäkt.

Vinnaren säger: ”Låt mig göra det här för dig”.

Förloraren säger: ”Det här är inte mitt jobb”.

Vinnaren ser en lösning på varje problem.

Förloraren ser ett problem i varje lösning.

Vinnare säger: ”Det är svårt, men det är möjligt”.

Förloraren säger: ”Det är kanske möjligt, men det är för svårt”.

Andra frågan handlade om att borra i vilka våra egna framgångsfaktorer är. Det vill säga på vilket sätt har vi själva bidragit till de goda resultaten på Tyresö Gymnasium?

Här framstod en tydlig röd tråd hos samtliga tretton tvärgrupper. Ingen fungerande undervisning utan fungerande relationer till våra skolungdomar. Vi gillar olika och erkänner att förutsättningarna alltid är olika och föränderliga. Vårt engagemang visar vi genom vår flexibilitet och förmåga att bädda för lärande på olika sätt. Tid med elever är en central faktor och självklart ett aktivt och fördjupat mentorskap där våra höga förväntningar alltid är utgångspunkt.

Dagen präglades av hög energi, och diskussioner som aldrig ville ta slut. Jag, som rektor, är glad över att få vara medbjuden på denna resa. Vi har redan nu en hög svansföring där vår professionalitet uttrycks i engagemang och nyfikenhet och jag ser redan fram emot nästa tillfälle där vi växlar kompetens och erfarenheter med varandra.

Vad vi, avslutningsvis, sa om våra utvecklingsbehov? Följ med här på bloggen så får ni veta!

Mattias Odhner Larsson, rektor

Att leva skolans värdegrund är att ta ställning

Vi som arbetar i skolan måste i ord och handling ”gilla olika”. En ung människa som i sin skolvardag upplever respekt för sin person, oavsett kön, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, sexuell läggning, eller eventuell funktionsnedsättning har möjlighet att fokusera på lärande.

Framgångsrikt lärande börjar där en människa upplever att dennes utveckling är utgångspunkt för hur vi prioriterar tid och organiserar undervisningen.

Kreativitet kommer ur samarbete, möten med nya människor.  Situationer där kontexten, initialt, upplevs annorlunda och främmande, men där du alltid landar i ett nytt lärande.

Motivation kommer ur att du förstår var du befinner dig, vart du ska och vad du behöver göra för att ta dig dit. Motivationen förstärks ytterligare när vi som arbetar i skolan höjer förväntningarna ytterligare.

Valrörelsen 2014 har kraftigt präglats av när vi ska sätta betyg, gruppstorlekar, omdömen på uppförande och huruvida det är ok att släppa in fascister i våra skolor, eller inte. Jag vill hävda att värdegrundsarbetet, när det lever, vaccinerar mot rädslor, fördomar och endimensionell förståelse av olikheter och förutsättningar.

Delaktighet, påverkan, inflytande och en upplevelse av att jag varje dag bidrar till mitt eget, och andras, lärande bygger självkänsla. Om vi kan förmå oss att leva den svenska skolans värdegrund, då behöver vi inte oroa oss för att kommande generationer kommer att lockas av populistisk retorik och främlingsfientlighet.

 

Mattias Odhner Larsson, rektor

Det finns inga lätta utbildningar på gymnasiet

Jag återanvänder en rubrik ur DN publicerad 2014-08-22. Själva artikeln beskriver ett antal utmaningar som gymnasiets yrkesprogram har att brottas med. Det handlar bl.a. om avhopp som en konsekvens av undermålig information till skoltrötta högstadieelever.  En allmän uppfattning är att yrkesprogrammen utgör en räkmacka fram till examen.

 

Tyresö gymnasium har en lång tradition av att erbjuda yrkesutbildningar med hög kvalitet. Hos oss betyder hög kvalitet: Engagerade kompetenta lärare med egna aktiva nätverk i branschen, ändamålsenliga lokaler, arbetsplatsförlagt lärande där eleverna garanteras praktik långt utöver den tid som gymnasieskolans förordning anger, täta besök och ett gott utbyte mellan våra yrkeslärare och praktikhandledarna. Eleverna på Tyresö Gymnasium erbjuds en unik möjlighet att odla kontakter och handfast visa på sina förmågor och kunskaper. Vi ser också att eleverna fångas upp och blir erbjudna anställning av företagen som är våra samarbetspartners.

 

Nästa steg i vår utvecklingsprocess handlar om att ytterligare synliggöra och integrera lärandet som sker i skolan, med det som sker ute på praktiken. Att eleverna blir tydliga, aktiva ägare av förståelsen om vad själva behöver utveckla och förbättra, för att i nästa steg öka sina egna möjligheter efter avslutade gymnasiestudier.

 

Bakom en yrkesexamen från Tyresö gymnasium står en ung människa som har erfarenhet av att driva och genomföra olika typer av projekt, som har utvecklat sina entreprenöriella färdigheter, som har verktyg att hantera ett livslångt lärande, som tror på sig själv. Och kanske viktigast av allt, det glittrar i ögonen av framtidstro och tillförsikt.

 

Häromdagen fick jag besök av två elever med ambitionen att få göra praktik i Sydamerika. Kontakter var tagna, de hade redan koll på administration och regelverk och även om mycket praktiskt återstår innan detta projekt är i hamn kunde jag konstatera att det glittrade i deras ögon.

 

Mattias Odhner Larsson, rektor på Tyresö gymnasium