Tyresös nya gymnasium

Hem » Okategoriserade » Om eleven, på en skola som vill ligga i framkant av svensk skolutveckling

Om eleven, på en skola som vill ligga i framkant av svensk skolutveckling

Senaste kommentarer

Kategorier

Om vi lyfter blicken över att vara förberedd för högre studier, alt. anställningsbar, vad vet vi egentligen om det framtida samhälle vi utbildar för? Ja, vi vet att all utveckling sker i en allt mer accelererande takt. Befolkningsökning, enorm ekonomisk tillväxt i andra delar av världen än Europa och Nordamerika. Rörlighet, migration, som ett resultat av ekonomisk stagnation, krig och konflikter. Ingen nation kan jämföra sig med Facebook i antalet ”invånare”, svenska barn kopplar upp från 4 års ålder och debuterar i nätverk där de söker likasinnade, får kontakt och förenar sin digitala identitet med sitt eget jag. En enskild individ kan via en tweet skapa en starkare politisk opinion än riksdagspartiernas avlönade ”spinndoktorer”. Finns det någon som överhuvudtaget vågar gissa hur snabbt och genomgripande digitaliseringen kontinuerligt uppdaterar den värld vi för tjugo år sedan ansåg oss intellektuellt kunna greppa och beskriva?

Så, utvecklingen är global. Den sker i en takt som inte går att överblicka. Och motreaktionen kommer i form av att de som inte känner att de är en del av denna utveckling, de som upplever sig förbisedda, de som inte har verktyg att förstå, och själv hantera, det som händer, de längtar tillbaka till den mytiska urtiden. De söker förutsägbarhet, enkelhet och trygghet och de hittar detta i idéer som identifierar syndabockar. Vi och ”dom”, där ”dom” är orsaken till en värld vars förändringstakt verkar obegriplig och hotfull.

En skola som gör anspråk på att ligga i framkant utbildar elever förberedda för en värld vi ännu inte kan förutse.

Skolan ska vara organiserad så att samtliga barn och ungdomar aktivt bidrar till sitt eget, och sina kamraters lärande. Jag vill sätta ett mentalt utropstecken efter ”och”. Genom åren har jag själv fastnat i enskilda transaktioner med enskilda elever. I egenskap av lärare har jag formulerat vad eleven ska göra, hur den ska visa upp sina nya kunskaper, och hur jag tänker kring bedömningen. Därefter har eleven, oftast, levererat vad vi kommit överens om. Elevens lärande/utvecklande av förmågor och färdigheter har överförts i form av ett skriftligt prov, en uppsats eller rapport. Därefter har jag gjort en bedömning. Kommenterat och fört tillbaka min förståelse av vad eleven visat. Bra så, eller?

Tänk om elevens lärandeprocess synliggjorts för klasskamraterna. Tänk om elevens arbete blev ett, av många fler, perspektiv i en grupps gemensamma strävan efter förståelse. Tänk om den enskilde elevens fråga blev utgångspunkt för hela klassens vidare arbete. Tänk om varje elev gick till skolan med en känsla, och insikt, om att det är oerhört viktigt att jag är i skolan, att jag deltar i undervisningen. Inte bara för ”min” egen skull, utan också för hela klassen. Om jag är borta, då saknas mina erfarenheter, tankar, reflektioner och analyser. Då lär sig mina kamrater mindre. Kvalitén försämras.

När vi bäddar för ett lärande där eleven är subjektet. Där utgångspunkten är elevens erfarenheter, färdigheter, vilja och motivation. Där varje perspektiv bidrar till en ökad gemensam förståelse. I det ögonblicket får vi elever som vill bidra, som vill vara i skolan. Där motivationen ligger i undervisningen och lärandet, inte i externa belöningar i form av betyg och fortsatt studiestöd från CSN.

Utopiskt? Nej, inte enligt min mening. Varje lärare älskar att undervisa. Att tillsammans med elever utbyta tankar och reflektioner, att tillsammans befinna sig i ett kreativt flow där alla bidrar. Det är ofta en drivkraft starkare än andra.

Att gilla olika handlar inte om att vara flexibel när förutsättningarna som elever erbjuder avviker från ett slags tänkt skolnorm. Att gilla olika handlar om en nyfikenhet och respekt för vad varje elev tar med sig till skolan. Att gilla olika handlar om lärmiljöer där dessa olikheter alltid är utgångspunkt och där alla har en naturlig plats.

Barnet som börjar sin utbildningsresa i förskoleklass och som får uppleva att ”din plats är här hos oss i skolan”. Vi är jättenyfikna på hur du tänker, vad du varit med om, vad som du anser vara riktigt roligt/intressant/motiverande? Här får du känna att du är duktig, att du ser din egen utveckling, att du respekteras för den du är. Det barnet kommer inte att uppleva sig förbigången och kommer inte heller att vända sig till grupper som pekar finger åt ”dom”, de annorlunda. Den individen har förstått sin betydelse för ett ”VI”.

Mattias Odhner Larsson, rektor


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: