Tyresös nya gymnasium

Hem » 2014 » december

Månadsarkiv: december 2014

Tyresö gymnasiums Frisörer och Stylister matchar arbetsmarknaden, och mer därtill.

EU-kommissionen har initierat en diskussion med samtliga medlemsländer i syfte att matcha gymnasial- och eftergymnasial utbildning med de kunskaper, förmågor och kompetenser som arbetsmarknaden efterfrågar. Runt om i Europa utbildas, idag, unga människor för arbetslöshet. Det är ett resursslöseri av humankapital och fullständigt ohållbart utifrån ett makroekonomiskt perspektiv.

En central strategi för att råda bot på problemet är EU:s åtta nyckelkompetenser. En strategi som syftar till att kvalitetssäkra utbildningar, men också ett verktyg för varje individ att kunna visa vad man verkligen kan. Utbildningsbeviset, diplomet, examensbetyget tenderar att tala om vad du gjort, och med vilken kvalitet, men sällan vad du verkligen kan. Och det är egentligen sistnämnda som intresserar arbetsgivarna mest.

Inom frisörbranschen har man på kort tid gått från ett överskott av frisörer till underskott. Utbildningsanordnare har dragit öronen åt sig då signalerna larmat överhettning och brist på framtida arbetsplatser. Nu pekar dock trenden i motsatt riktning. Det kommer att behövas fler frisörer och det kommer att behövas arbetskraft med ett entreprenöriellt förhållningssätt i grunden, kombinerat med kompetens inom färg, form, bildspråk och andra kommunikativa uttrycksformer.

Våra frisörer och stylister utbildas mot anställningsbarhet. För frisörerna handlar det bl.a. om att erövra sitt gesällbrev. Stylisterna får självklart fördjupa sig inom mode, estetik och design. Men också fotografering, fotobearbetning, web, illustration i syfte att bli duktiga kommunikatörer med kompetens att arbeta inom yrken i gränslandet mellan handel, reklam och eventindustri.

Anställningsbarhet är ett centralt mål för alla oss som anordnar yrkesförberedande utbildningar. Men vi får inte, och ska knappast heller tänka ”anställningsbarhet” i termer av att våra nittonåringar ska stanna kvar i ett och samma yrke resten av livet. Den första anställningen kanske bara är ett första steg in i ett yrkesliv där du kommer att arbeta inom ett antal olika branscher. Våra frisörer och stylister kommer att vara yrkeskompetenta, med ett vidhäftat mervärde i form av en rad olika kompetenser och förmågor. De har under sin utbildning tränats i att ta initiativ, lösa problem, genomföra diverse projekt i olika omfattning. De kommer att ha utvecklat sina sociala förmågor i kontexter präglade av mångfald och olika kulturyttringar. De kommer att vara digitalt kompetenta med en högt utvecklad förmåga att kommunicera i ord och bild. De är anställningsbara, eller redo att starta egen verksamhet. Men framför allt: Efter tre år på Tyresö gymnasium kommer de att stå raka i ryggen, med god självkännedom och självkänsla, med en obruten nyfikenhet på vad framtiden har att erbjuda. De kommer att personligen representera ett varumärke med ett mervärde bortom examina och diplom.

Mattias Odhner Larsson, rektor

Ömsesidighet är nyckeln

När Gustav Fridolin tillträdde som utbildningsminister lovade han upplevelse av förändring inom hundra dagar. Nu har jag själv passerat mina första hundra dagar som rektor på Tyresö Gymnasium. Vad förändringen i vårt fall består i, överlåter jag åt andra att kommentera.

Jag har arbetat som rektor på olika gymnasieskolor sedan 2002. Och om vi skulle låta tidningsrubriker stå för historieskrivningen av svensk skola för perioden 2002-14 skulle vi lätt få uppfattningen av att vi stått på katastrofens rand, i fritt fall på väg mot apokalypsen. Syndabockar har eftersökts i alla led. Rektors ledarskap, lärarnas kompetens, politikers reformiver, föräldrars förmåga att uppfostra, elevernas kunskapsnivå och attityd o.s.v., o.s.v. Vi som arbetar i skolan har hört det förut, vi känner igen argumenten. Vi vet att katastrofrubriker och snabba politiska reaktioner på en upphetsad opinion, där vi i varje bisats skriker ”PISA”, inte leder till någon förändring i sig. Vi vet detta.

Tonen på debatten är fortfarande uppskruvad, men det pågår ett arbete bakom. Om vi istället skulle anlägga ett ensidigt optimistisk perspektiv på svensk skola behöver vi bara lyfta det arbete som redan görs. Så här väljer jag att beskriva åren som flytt: 2002 stod vi inte ens i farstun till den digitala revolutionen. Idag är det fullt möjligt för våra elever att synliggöra sitt lärande, sitt skapande, sitt tänkande för en gränslöst stor publik. Den digitala tekniken möjliggör för våra elever att bli producenter av kunskap istället för konsumenter, och återskapare, av redan känd fakta.

Genom tekniken kan vi idag kommunicera och konversera med såväl hög, som låg. Fjortonåriga Signe, från Södertälje, drog iväg ett mejl till nytillträdde statsministern och fick göra prao som just statsminister. Det var säkert fullt möjligt att få göra prao som statsminister redan under den analoga tiden, men idag har vi regeringschefen endast ett par tangenttryckningar bort. Ungarna har förstått och omfamnat idén om att världen har krympt. Idag 2014, talar vi och lever inkludering. Vi har accepterat att gruppen inte längre är subjektet. Varje individ möts utifrån individens unika förutsättningar. Vi förstår att varje unge som får lyckas i skolan är en investering för framtiden. Och även om vi inte har en kristallkula som talar om hur vi ska förbereda våra barn och ungdomar för just framtiden så hindrar det oss inte från att göra vårt allra bästa. På ett individuellt plan har vi en formativ ansats, vi arbetar språkutvecklande i varje ämne och vi utformar strategier för att eleverna tar till sig entreprenörskapet som ett förhållningssätt.

Vi i skolan är passionerat engagerade för att varje elev ska få utvecklas, i sin kunskapsutveckling och i sina förmågor, så långt det bara är möjligt. Vi går bortom att prata engagemang till att varje dag visa detta i vårt beteende, i våra höga förväntningar. Vi går före genom att alltid leva efter ömsesidighet. Inget lärande sker utan ömsesidighet mellan elev och lärare. Vi visar engagemang och ger bekräftelse i samtalet, i nyfikenheten. Relationen bär lärandet i utbildningssystemet.

”När vi fostrar utan att vara förebilder för det vi fostrar till skapar vi objekt och varenda unge protesterar mot den distansen.” – @Korlingsord –

Mattias Odhner Larsson, rektor